Förändringar

Det händer så mycket nu, känslomässigt...
Hittade Bastians pappas mamma på Facebook och har skickat ett meddelande till henne för att berätta om Bastian. Jag tror nämligen inte att hon vet om att han finns.

Nu sitter jag här och väntar för att se om hon kommer att svara eller inte.. Och jag kan inte sluta tänka på vad hon skulle kunna säga. Känns jättekonstigt, har länge sagt att jag vill skriva till henne, men nu när det är gjort känner jag mig tom.

Annars så händer det inte så mycket, vi kämpar på som vanligt.

Bastian har börjat säga mamma. Jag är lite orolig eftersom det känns som han är "sen" med att prata, han låter en massa, men inga ord.. Så nu anstränger jag mig lite mer för att prat ordentligt med honom och se om han snappar upp vad jag säger. Han är ju "bara" 16månader. Jag vet att andra barn tar det ännu längre tid för, men.. som mamma oroar man sig ju alltid :)