sjuklingar

Bastian och jag har varit sjuka i snart en vecka nu.. Bastian mår bättre och är på dagis idag så jag sitter hemma och tar det lite lugnt innan det är dags att hämta busungen igen. :)
Han var så jimla glad när jag lämnade honom på dagis, sprang fram och gav mig en kram och sen iväg och lekte :)

 Calle har iaf haft kul när Bastian och jag har varit sjuka. Han fick åka med sina brorsor och sin halvbror upp till Ludvika.. Kändes bra att veta att han iaf fick uppmärksamhet och motion när jag inte klarade av att ge honom det. Tur att man har snälla vänner!

Jag har funderat mycket på senare tid.. Hur vet man att man kommer att vara med samma person hela livet? Hur ofta kommer det att kännas som att det är dags att dra? Om det känns som det är dags att dra.. Är det verkligen rätt person man är tillsammans med då? Jag vet inte.. allt är bara upp och ner... 

Nej, nu är det dags att hämta busungen på dagis!

OJ!

Hoppla! Nu var det ett tag sen jag skrev.
Har varit lite mycket nu med flytten och allt. Måste ju reda ut dagisplats till Bastian plus fixa a-kassa. Men allt sådant är ordnat nu och på fredag börjar Bastian sin inskolning på dagis. Vi trivs bra än så länge. Men jag har inte fått min soffa eller mitt köksbord än.. men det kommer imorgon! Ska bli skönt, inte så kul att sitta på golvet och äta.

Calle har redan träffat en kompis, känns bra att han kanske kan träffa lite fler hundar. Han kan behöva det. Dom lekte riktigt bra :) 
Igår var det påsk middag hos farmor och farfar. Var riktigt trevligt, ända tills jag kom hem och kräktes upp allt igen.. Vete faan vad som hände... Ingen annan blev sjuk, bara jag... men men, nu mår jag bättre! Det är det enda som räknas!

Nu är det dags att leka lite med Bastian innan det är dax för hans tupplur!