Bastian och jag har varit sjuka i snart en vecka nu.. Bastian mår bättre och är på dagis idag så jag sitter hemma och tar det lite lugnt innan det är dags att hämta busungen igen. :)
Han var så jimla glad när jag lämnade honom på dagis, sprang fram och gav mig en kram och sen iväg och lekte :)
Calle har
iaf haft kul när Bastian och jag har varit sjuka. Han fick åka med sina
brorsor och sin halvbror upp till Ludvika.. Kändes bra att veta att han
iaf fick uppmärksamhet och motion när jag inte klarade av att ge honom
det. Tur att man har snälla vänner!
Jag har funderat mycket på senare tid.. Hur vet man att man kommer att vara med samma person hela livet? Hur ofta kommer det att kännas som att det är dags att dra? Om det känns som det är dags att dra.. Är det verkligen rätt person man är tillsammans med då? Jag vet inte.. allt är bara upp och ner...
Nej, nu är det dags att hämta busungen på dagis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar